Gammaltestamentlig
Josua kapitel 24, vers 16-18
Folket svarade: ”Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar.
Herren är vår Gud. Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk genom vilkas land vi drog fram.
Herren jagade undan alla folken för oss, även amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud.”
Epistel
Första korinthierbrevet kapitel 12, vers 4-11
Nådegåvorna är olika, men Anden densamma.
Tjänsterna är olika, men Herren densamme.
Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt.
Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.
Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap.
En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota,
en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal.
Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.
Evangelium
Lukasevangeliet kapitel 9, vers 46-48
De började undra vem som var den störste av dem.
Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig
och sade till dem: ”Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor.”
Psaltarpsalm
Psaltaren psalm 28, vers 6-9
Lovad vare Herren,
ty han har hört min bön.
Herren är min styrka, min sköld,
på honom förtröstar jag.
Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar,
hela min varelse tackar honom.
Herren är sitt folks styrka,
sin smordes tillflykt och räddning.
Rädda ditt folk
och välsigna din egendom.
Var deras herde, bär dem för evigt.
Nådens gåvor
Det är intressant hur mänskliga lärjungarna är. Jesus har precis berättat att han ska lida och dö. Och lärjungarna? De börjar diskutera vem av dem som är störst. Vem är bäst av oss? Vem tycker Gud mest om?
De påminner lite om vår tid. Vem är populärast? Vem har mest pengar, vänner, följare eller likes?
Och helt oväntat — så verkar det — kommer Jesus med ett barn. ”Den som tar emot detta barn tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor.”
Ofta ser vi upp till människor som har stora talanger, som kan mycket eller är bra på olika saker. Om jag bara kunde rita, spela, jobba, tala som hen… då… Man avundas andras gåvor. Inte konstigt i ett samhälle där allt handlar om framgång. Vi äger ju våra liv, sägs det. Vi kan utveckla oss, plugga mer, jobba hårdare, träna mer, gå kurser. Allt för att självförverkliga oss, få mer status. Och om man inte har lyckats, får man skylla sig själv: fel utbildning, fel mindset, fel nätverk.
Men Jesus vänder på det. Han tar fram den som har minst att säga och som i antikens tid hade lägst status. På något sätt säger han: ”Detta är jag.” Eller: ”Det du gör för detta barn, gör du för mig.” Jesus säger: Jag finns snarare hos den som har minst status. Hitta mig där i stället.
Och nu blir det intressant. För vad ska du då med alla dina talanger, kurser och träning till? Jo — använda dem! Alla har fått sin plats på jorden. Sina egna egenskaper, talanger och gåvor. Inte för att skryta. Utan för att tjäna. Göra något gott för gemenskapen. Tjäna den minsta. Lyfta en annan i stället för dig själv. Det handlar inte om dig — det handlar om Gud, om gemenskap. Att följa Jesus betyder att tjäna. Och kom ihåg: gåvorna är inte krav. De är gåvor. Gud ger dem av nåd — inte för att du ska bli störst, utan för att någon annan ska få det bättre.
Vilka gåvor fick du? Hur använder du dem? Vem tjänar du?
remcoschrijft/remcoskriver 
Plaats een reactie